Semester på Teneriffa med Linda Tours 13 - 27 november 2005


Några växtbilder


Vi boddde på hotell Andorra i Playa Las Americas, från balkongen kunde vi se ända till toppen av Teide
Spaniens högsta berg, 3718 m.ö.h. när det inte var insvept i moln.

Första hela dagen ägnades en utfärd till den lilla staden Adeje en bit upp mot bergen.


I likhet med de flesta turister som kommer hit ville vi vandra i den natursköna Barranco del Infierno (Helvetesravinen.)
Vandringsleden börjar här, men den var stängd för dagen på grund av att det hade regnat och det var risk för ras.


Istället blev det en vandring uppför närmaste sluttning och växtfotografering.



Andra dagen ägnades en fotvandring med en grupp i Mascaravinen.
Vägen till Masca var mycket krokig och vi var tacksamma över att bussen var liten och behändig.


Vandringen startade i den vackert belägna byn Masca.


Sedan gick vandringen i fyra och en halv timme längs ravinen ut mot havet. Vi ser ut som små myror på stigen


Timme efter timme vandrade vi längs den steniga stigen, ibland såg det ut som om det inte fanns någon väg framåt.


Vi hade turen att träffa på vackert tecknade klipphöns som lät sig fotograferas. Annars var det mycket gott om tornfalkar


Några var mycket trötta innan vi såg solen lysa in från ändan av ravinen.


Playan där vi hade tänkt ta oss ett dopp innan båten kom och hämtade oss, blev något av en besvikelse, för sanden var ganska storkornig.


Onsdagen den 16 besökte vi Loro Parque i Puerto de la Cruz och såg charmiga sjölejon,


duktiga delfiner.


och överdådiga orkidéer.


Om man bara hinner med en utfärd på Teneriffa bör den gå till nationalparken Las Cañadas på Teide.
På torsdagen tog vi bussen upp och steg av vid El Parador.


Därifrån vandrade vi ut i Las Cañadas, på ca 2100 m.ö.h. där det var betydligt svalare än vid kusten.


Lavaformationerna är fantastiska, den här brukar kallas "Guds pekfinger".


Här växer den ståtliga växten Teneriffas stolthet, det var fel årstid för den, men t.o.m. som "skelett" gör den sig i terrängen.


På fredagen gick färden till Icod de los Vinos och Teneriffas mest berömda träd det "tusenåriga" drakblodsträdet,
som är ståtligt men knappast så gammalt som det har sagts.


Som namnet anger är Icod de los Vinos känt för vin, och på många ställen försöker man locka in oss på vinprovning.
Vi ville gärna se fjärilshuset, som vi hört talas om, men det är stängt för tillfället, så vi får beundra fjärilarna i naturen i stället.


Från Icod fortsatte vi till Garachico, en liten kuststad vid havet, som är känd bl.a. för att den helt förstördes vid ett vulkanutbrott 1706.
Då var den en viktig hamn. Den byggdes upp på nytt, men lyckades inte ta tillbaka sin gamla ställning


På lördagen åkte vi med en grupp vandrare till grannön La Gomera, för att vandra i nationalparken Garajonay.
Den är känd för sin lagerskog, som växer där tack vare att den största delen av året är insvept i moln,
vilket vi fick känna på, men naturen var i alla något helt annat än halvöknen kring Playa Las Americas.




Sådan här skog tror man täckte stora delar av Medelhavsområdet för några miljoner år sedan.



Den lilla fästningen Torre del Conde (Grevens torn) stod här redan på Columbus tid,
när han besökte en flickvän i staden San Sebastian på La Gomera.



Måndagen den 21 tog vi bussen halvvägs upp till Teide till byn Vilaflor, som är Spaniens högst belägna by på 1400 m.ö.h.
Byn är känd bl.a. för källvatten, som buteljeras här och distribueras till hela ön.



På torget står broder Pedro Betancour, en helgonförklarad munk som härstammade från Vilaflor, men verkade i Guatemala



Ovanför Vilaflor börjar tallskogen av kanarisk tall med långa barr. Skogen sträcker sig ända upp mot kraterranden vid Las Cañadas.



Mellan våra olika utfärder vistades vi vid stranden i Los Cristianos, Playa de las Americas, Playa de Adeje o.s.v.
Vi konstaterade att man kunde ägna tiden där åt att bada och sola...



...eller läsa...



...leta efter mat...



...meditera...



...leka staty...



...eller surfa.